Jag har valt livet, jag vill leva. Leva i nuet. Som Noice sjunger: "man lever bara en gång och den gången är nu". Vill inte kasta bort mer. Det är så mycket som jag vill uppleva, så mycket jag vill göra, så mycket jag vill känna.
Jag tror jag funnit lyckan, men ändå tvivlar jag på den.
Om jag ändå kunde sluta tycka så förbannat synd om mig själv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar