lördag 7 februari 2009

lalalal

Jag har ny blogg, hoho.

http://louizebergman.blogg.se/

tisdag 18 november 2008

jagärsämstpåblogga.

Blogg är verkligen inte min grej. Mamma mia.
Inget vettigt står det och jag uppdaterar sällan! Men när ska man orka?
Det händer för mycket för att man ska hinna skriva allt och det händer aldrig något speciellt som är värt att skriva om.
Jag har ett tråkigt meningslöst liv.

- men jag gillar det !

loverboy.

En vecka har gått nu sedan Bobby blev en i familjen. Jag har nästan inte gjort något annat än suttit på golvet och busat och kelat med honom. Jag är verkligen helt kär i honom! Inte behöver jag någon pojkvän, jag har ju Bobby.

LOLLO IS HAPPI PANDA
.

söndag 9 november 2008

kämparhund.

Jag har aldrig varit så rädd, jag trodde vi skulle förlora honom. Jag har aldrig sett Zeb må så dåligt innan, och jag trodde det var slutet.
Klockan var runt 23.30 när vi åkte in med honom. Satan vad jag grät. Han har varit med mig sen jag var 3 år gammal. Han är 13 år nu. Varit nära döden flera gånger.
Men han är inte redo än, han kämpar fortfarande. Han vill inte dö.

Han hade fått en böld under bröstet, större än en kupad hand. Vi visste inte var det var, eller vad det kunde bero på. Hela familjen, plus mormor och Virre åkte med in till djursjukhuset. Hon som tog emot oss tyckte detta var mycket komiskt, och mormor kom med en rolig kommentar: "Vi är inte muslimer!"

Nu mår han mycket bättre. Och imorgon får han förhoppningsvis en liten kompis! En Shih-Tzuvalp. Bobby. Lilla Bobby.


måndag 3 november 2008

dissen.

Jag skiter i allt nu, orkar inte med det. Kärlek kan gå och knulla sig, jag tror inte på skiten längre.

31 oktober.

Jag vet inte vad du håller på med. Jag vet inte vad du vill. Vad vill du? YOU MAKE ME CONFUSED. Du skrämmer mig , det gör du verkligen. Eller, inte du som person, utan tanken på dig.. eller, jag vet inte. Jag tycker detta är jobbigt. HÅLL MIG HÅRT ELLER SLÄPP MIG HELT.
Vill inte ha ett spöke vandrades runt omkring mig. Det är skrämmande hur nära vi en gång var varandra, till att nu vara så okända... främlingar, för för varandra.
Precis 1 år sen. 1 år sedan vi träffades första gången. Jag minns den dagen så väl.
4 månader sen, som allting tog slut. All jävla skit. Jag har nästan förträngt allting, men en del minnen finns faktiskt kvar. Tyvärr är det mer dåliga än bra. Jag kommer bara ihåg hur lycklig jag var allra första gången.
Den där dagen, för exakt ett år sedan.

falkenberg.

Jag var ju i Falkenberg 30-31/10 och hade det mysigt. Hälsade på Alexander som jag inte träffat på 2½ år nu. Har verkligen saknat honom.
Gjorde inte så mycket, käka pizza, träffade lite av hans kompisar, fikade och glodde film typ. Men gud va mobbad jag blev för jag var från Göteborg !
Finns inte så mycket att säga egentligen, mer än att det abslolut inte får dröja 2½ år igen innan jag får träffa dig.