jagärsämstpåblogga.

Blogg är verkligen inte min grej. Mamma mia.
Inget vettigt står det och jag uppdaterar sällan! Men när ska man orka?
Det händer för mycket för att man ska hinna skriva allt och det händer aldrig något speciellt som är värt att skriva om.
Jag har ett tråkigt meningslöst liv.

- men jag gillar det !

loverboy.

En vecka har gått nu sedan Bobby blev en i familjen. Jag har nästan inte gjort något annat än suttit på golvet och busat och kelat med honom. Jag är verkligen helt kär i honom! Inte behöver jag någon pojkvän, jag har ju Bobby.

LOLLO IS HAPPI PANDA.

kämparhund.

Jag har aldrig varit så rädd, jag trodde vi skulle förlora honom. Jag har aldrig sett Zeb må så dåligt innan, och jag trodde det var slutet.
Klockan var runt 23.30 när vi åkte in med honom. Satan vad jag grät. Han har varit med mig sen jag var 3 år gammal. Han är 13 år nu. Varit nära döden flera gånger.
Men han är inte redo än, han kämpar fortfarande. Han vill inte dö.

Han hade fått en böld under bröstet, större än en kupad hand. Vi visste inte var det var, eller vad det kunde bero på. Hela familjen, plus mormor och Virre åkte med in till djursjukhuset. Hon som tog emot oss tyckte detta var mycket komiskt, och mormor kom med en rolig kommentar: "Vi är inte muslimer!"

Nu mår han mycket bättre. Och imorgon får han förhoppningsvis en liten kompis! En Shih-Tzuvalp. Bobby. Lilla Bobby.

dissen.

Jag skiter i allt nu, orkar inte med det. Kärlek kan gå och knulla sig, jag tror inte på skiten längre.

31 oktober.

Jag vet inte vad du håller på med. Jag vet inte vad du vill. Vad vill du? YOU MAKE ME CONFUSED. Du skrämmer mig , det gör du verkligen. Eller, inte du som person, utan tanken på dig.. eller, jag vet inte. Jag tycker detta är jobbigt. HÅLL MIG HÅRT ELLER SLÄPP MIG HELT.
Vill inte ha ett spöke vandrades runt omkring mig. Det är skrämmande hur nära vi en gång var varandra, till att nu vara så okända... främlingar, för för varandra.
Precis 1 år sen. 1 år sedan vi träffades första gången. Jag minns den dagen så väl.
4 månader sen, som allting tog slut. All jävla skit. Jag har nästan förträngt allting, men en del minnen finns faktiskt kvar. Tyvärr är det mer dåliga än bra. Jag kommer bara ihåg hur lycklig jag var allra första gången.
Den där dagen, för exakt ett år sedan.

falkenberg.

Jag var ju i Falkenberg 30-31/10 och hade det mysigt. Hälsade på Alexander som jag inte träffat på 2½ år nu. Har verkligen saknat honom.
Gjorde inte så mycket, käka pizza, träffade lite av hans kompisar, fikade och glodde film typ. Men gud va mobbad jag blev för jag var från Göteborg !
Finns inte så mycket att säga egentligen, mer än att det abslolut inte får dröja 2½ år igen innan jag får träffa dig.

så äre.

Bloggar är inte riktigt min grej, jag tröttnar alltid på att skriva efter ett par inlägg.

äntligen.

Äntligen är det lov och det är så galet skönt. Jag behöver verkligen en brake nu i höstmörkret.

Hade en crazy helg. Trots praktik hela helgen så hann jag med party både fredag och lördag! Nästan ingen sömn men det gick bra ändå. Jag älskar mitt meningslösa liv.

Praktiken är inte så jobbig längre, har kommit in i det och jag tycker det kan vara ganska kul. Väldigt lugnt men soft ändå. Var på bio med de boende i söndags och såg Wall-E.

OCH PÅ TORSDAG BÄR DET AV TILL FALKENBERG. Som jag saknat, som jag längtat.
Jag önskar alla mår lika bra som jag gör just nu.

supermys.

Var på bio med världens sötaste flickor, och såg High school musical 3.
Verkligen supermys! Ni är det bästa som hänt mig. Tycker om er så mycket, ni gör det så mycket lättare att orka med skolan.

catfight.

Hade fight med min mor igår. Ganska onödigt egentligen, det var jag som startade det bara för jag så väldigt gärna vill pierca mig i tungan.
Ett tag trodde jag nästan hon ville slå ihjäl mig. Tur att jag aldrig gjorde det i smyg förra veckan som jag tänkte.

sömnbrist ftw.

Jag är tröttast i Sverige. Dels för att jag inte kan sova på nätterna, och dels för jag gick upp kvart över 5 i morse.
Jag orkar inte mer praktik nu. Jag vill tillbaka till skolan, till kompisarna. Alla har höstlov nu, förutom jag. Jag ska praktisera hela helgen också, med inte allt för roliga tider.

Ska hem till J och mysa nu. En lugn kväll.
Jag vill på party. Vad händer på Halloween ?

memories.

Jag försöker intala mig själv att du inte finns. Det hade varit så mycket lättare då.
Jag vill inte ha dig i mitt liv.

Det är tack vare dig jag ligger vaken på natten.
Det är tack vare dig jag tvivlar på så mycket.
Det är tack vare dig jag gråter om kvällarna.
Det är tack vare dig jag mår illa hela tiden.
Det är tack vare dig jag inte vågar älska.
Det är tack vare dig, som jag skriver det här.

Det är snart 5 månader sen. Men minnen försvinner inte

tabort.

Jag har verkligen försökt. Försökt radera dig från mitt liv.
Ditt nummer, alla bilder, alla saker. Du finns inte kvar på en enda hemsida. Alla mail, gästboksmeddelanden, msn-historiker och saker som påminner om dig. Men det går inte. Jag får inte bort dig.
Platser får mig att tänka på dig. Saker jag gör får mig att tänka på dig. Du dyker upp i mina drömmar. vadfangörduiminadrömmar?
Minnen, dom går inte att radera. Och därför slipper jag aldrig smärtan.

Jag önskar jag kunde glömma.

Levande, men frånvarande.

jagönskarjaghadedenförmågan.

Att verkligen kunna älska någon. På riktigt

no title.

Jag har valt livet, jag vill leva. Leva i nuet. Som Noice sjunger: "man lever bara en gång och den gången är nu". Vill inte kasta bort mer. Det är så mycket som jag vill uppleva, så mycket jag vill göra, så mycket jag vill känna.
Jag tror jag funnit lyckan, men ändå tvivlar jag på den.



Om jag ändå kunde sluta tycka så förbannat synd om mig själv.